Mina tankar om smycken

Jag började designa smycken nästan utan att inse det. Jag hade målat länge, illustrerat kort, skrivit och översatt texter, och den gemensamma nämnaren för alla mina intressen har alltid varit att inspireras av uttryck och konst – som mottagare och skapare.

När jag började designa smycken inspirerade tillverkningen mig att gå vidare, en sak ledde till en annan, och jag är fortfarande på den vägen.

Mina första minnen av smycken är från barndomen. En av min lillasysters och mina favoritlekar var att gräva igenom smyckesskrinet på min mormors sminkbord och utforska de utsökta och exotiska formerna, färgerna och materialen i smyckena. Vi fick också prova smycken, vilket var jättefint! Vårt första smycke var ringar som hittades inuti ett chokladägg med olikfärgade plaststenar. Jag minns också hur vi en jul på 1970-talet hittade våra egna halsband, gjutna av tenn och försedda med kedjor, i presentförpackningar.

Dessa små föremål har gett upphov till betydelser, skapat stämningar och färgat situationer på ett nästan häpnadsväckande sätt. Och dessa stunder lever fortfarande kvar hos mig.

Idag har min estetiska syn delvis förändrats, men de gamla familjesmycken jag har i min ägo bär fortfarande med sig känslor, minnen och betydelser.

Ansvarsfullt tillverkade smycken håller länge och kan i bästa fall föras vidare som minnen från generation till generation. Därför är genomtänkt design och noggrann, skicklig tillverkning viktiga för mig. Handgjorda, finska, naturliga material samt hänsyn till och skydd av miljön är också värderingar som jag respekterar i mitt eget arbete.

Kirsi Holmsten